Slutseminariet för designprojektet Conditional Design bjöd på spännande panelsamtal och en mängd olika perspektiv kopplat till ämnet cirkulär ekonomi. Samtalen och reflektionerna under slutseminariet ledde till en stor mängd inspiration, idéer och insikter som samlats i en reflektion och slutsats i sju punkter samt kommentarer formulerade av projektledare Adrian Zethraeus.

1.       Rätt design och material till rätt applikation

Enda gången vi människor inte interagerar med textil är när vi står i duschen, och då är handduken inte långt borta. Vad detta pekar på är hur många olika användningsområden och behov som textilen är designad för. Det finns därför ingen enkel slutsats vad som är den mest hållbara textila produkten, utan det beror på användningsområde, produktionsmetoder och affärsmodell.

2.       Långsiktighet

På produktnivå blir långsiktighet och strategiskt tänkande viktigt för att skapa produkter som låser upp affärsmöjligheterna i det cirkulära systemet. Att kunna tjäna pengar på tjänster, återanvändning och återvinning kopplat till sin produkt blir nödvändigt för att säkra lönsamheten i den cirkulära ekonomin.

– Genom framtidsadaptiv design kan vi minimera risken för produkter som är oanvändbara på grund av att funktion eller estetik föråldras eller blir omodern. På så sätt blir design ett strategiskt verktyg för att minska risk, menar Adrian Zethraeus och fortsätter:

– Finansiell risk är ett intressant ämne när det kommer till uppskalning och transformation. Förutsägbarhet och riskminimering är nyckelfaktorer för detta, därför blir det viktigt att ”spelplanen” nu riggas för att stödja den hållbara omställningen, och för detta behövs skarp politik.

3.       Samarbeten

Både uppströms i värdekedjan och på marknaden med kunder och konsumenter blir samarbete och samskapande viktiga nycklar för att landa rätt. Det handlar både om att förstå behoven hos slutanvändaren och att hitta rätt avsättning för den resurs som idag blir avfall. En annan utmaning är att den kompetens som behövs för att genomföra omställning är utspridd i systemet och därför behöver samlas. Både befintliga och nya aktörer behöver samarbeta för att bidra till omställning.

4.       Det regenerativa perspektivet

På det vis vi bedriver textilindustrin idag är polyester ofta den bästa råvaran sett till sammanvägningen av miljöaspekter och ekonomiska kriterier. Samtidigt kan polyester, som är en oljeprodukt, inte bidra till regenerering av ekosystemen, utan det viktiga blir att den kan ingå i ett tekniskt kretslopp där produkters livslängd maximeras och uttjänt material kan fiberåtervinnas. Därför blir det extra viktigt att vi arbetar med ett regenerativt perspektiv när vi utvinner råvaror till naturmaterial. Tillvaratagandet av svensk ull, som idag inte nyttjas fullt ut, är exempelvis en möjlighet. I dag är den svenska ullen en biprodukt av köttproduktion, men också av ekosystemtjänster som att hålla öppen betesmark. Rätt förädlad har den svenska ullen möjlighet att skapa produkter av hög kvalitet som går att återvinna i flera loopar.

5.       Kunder och kundbeteende

Även om branschen inte kan lägga ansvaret på kunden att göra bästa möjliga val finns det mycket att önska av kunders beteende som skulle gynna aktörer i det cirkulära systemet. I textilsortering vittnas det exempelvis om högkvalitativa märkeskläder i bra skick som behöver kasseras för att givaren i hög grad sett insamlingsboxen som sin tvättkorg och skänkt smutsiga plagg. Dessa kan inte hanteras av second hand-aktörerna och måste därför gå till förbränning.

– Vi behöver förändra synsättet och respekten för textila produkter genom att höja kunskapen och förståelsen för miljöpåverkan från den textila värdekedjan och möjligheterna i det cirkulära systemet. Ett sätt skulle vara att inkludera det cirkulära perspektivet i skolundervisningen och att tänket också genomsyrar många olika ämnen, säger Adrian Zethraeus.

6.       Innovation

Framtidens innovationer behöver vara proaktiva så till vida att de bidrar till framåtsyftande lösningar, och inte bara reagera på uppkomna problem. I floran av start up-företag syns många exempel på detta, framför allt kopplat till informationshantering för att främja cirkulära materialflöden. Ett annat exempel är smarta textilier som kan användas för att skapa dynamiska storlekar, det vill säga plagg som går att justera i storlek och passform. Detta kan innebära att flera användare kan dela på samma produkt eller att behovet av stora lager med många storleksvarianter minskar.

7.       Tänkande och ”Mindset Growth”

Våra synsätt beror sällan på sakernas faktiska tillstånd. Med nya perspektiv kommer nya sätt att tänka och se på både problem och lösningar vilket kan kallas för ”Mindset Growth”, däri det ligger en viktig nyckel för omställning och transformation.

Ett nyttigt perspektivskifte, som kan bli ett ”wake up-call”, skulle kunna vara om alla som arbetar inom textil och mode erbjöds praktik vid sorteringsbandet hos aktörerna som idag hanterar de kläder vi gör oss av med, för att själva bevittna och uppleva hur kortsiktiga designval med avkall på kvalitet till förmån för kortsiktiga kostnadsbesparingar förstör möjligheterna till andrahandsförsäljning. Mängder av plagg som samlas in kasseras eller säljs på export på grund av för dålig kvalitet. Noppor, vridning eller andra uppenbara defekter på plagg bidrar därför till ökade kostnader och missade intäkter i plaggets hela livscykel.

Läs Adrians Zehtraeus reflektioner i sin helhet här
Läs mer om projektet Conditional Design här

När Agenda 2030 i Väst bjöd in till forumträff tillsammans med Science Park Borås och Högskolan i Borås, samlades ett 80-tal personer i DO-tank Center och digitalt för en förmiddag med fokus på cirkulär omställning. Under dagen delades också ett vandringspris ut till följd av Den hållbara konsumentens dag. Årets mottagare av utmärkelsen var Repamera, som representerades av dess grundare Henning Gillberg.

Cirkulär ekonomi har hittills i hög grad handlat om produktionen och erbjudandet av produkter och tjänster. Forumträffen ställde följaktligen frågan ”Leder satsningar på cirkulär ekonomi till hållbar konsumtion?” och hade fokus på konsumenten och den privata konsumtionen.

Birgitta Losman, hållbarhetsstrateg vid Science Park Borås och Högskolan i Borås, och Rebecka Jorquera, verksamhetsledare Agenda 2030 i Väst, hälsade välkomna och presenterade dagens tema.

Först ut bland talarna var Anders Wijkman, samhällsdebattör, som pratade om hållbarhet ur ett globalt perspektiv. Han pratade bland annat om begreppet cirkulär ekonomi och hur det enligt honom istället borde kallas spiralekonomi. När en produkt återbrukas, repareras eller återvinns så tappar det i värde och cirkuleras därför inte på samma nivå, utan rör sig nedåt som i en spiralvärdemässigt.

”Det måste vara lätt att göra rätt”

Eva Eiderström, chef Handla miljövänligt på Naturskyddsföreningen, lyfte vikten av delaktighet. För att skapa förändring krävs att fler deltar och mobiliserar sig. Det krävs att problem synliggörs och lättillgängliga alternativ presenteras för att göra alla till en del av lösningen, få människor att kontinuerligt ta små steg framåt. Hennes budskap var att det helt enkelt måste vara lätt att göra rätt.

Oskar Knubbe, grundare av Vindpinad, representerade näringslivet med sina erfarenheter från sin butik inom friluftsliv och outdoor sports. Genom att ur ett hållbarhetsperspektiv utvärdera alla produkter som säljs i butiken vill han guida och hjälpa kunderna att göra mer hållbara val. Och även om affärsidén är att sälja nyproducerade kläder är målet att väva in hållbarhetsfrågan i köpet för att få kunden att använda och vårda produkten så länge som möjligt.

– Det handlar inte bara om ett utseende och ett pris, utan det handlar om kvalitet och däri också hållbarhet, både miljö och social hållbarhet. Och om man som brukare tar till sig den informationen då kommer man att vilja ta hand om sina saker och skapa en känsla av relation till sin produkt, säger Oskar Knubbe.

Gabriella Wulff, forskare vid Högskolan i Borås och Göteborgs universitet, lyfte reduce-prespektivet av den cirkulära ekonomin. Hon efterfrågar ett större fokus på hur vi kan minska konsumtionen överlag. Ett stort ansvar läggs på slutkonsumenten, men överproduktionen inom industrin är ett stort problem med mycket spill där bland annat 12 % av fibrer aldrig lämnar fabriksgolvet, 25 % av produkterna som tillverkas aldrig säljs och endast 60 % säljs till fullpris. Reor och kampanjer är en del av en kultur av överkonsumtion. Hennes bidrag till diskussionen är att se till hela bilden, att helt enkelt synliggöra volymerna inom cirkulär ekonomi.

Lise Nordin, Klimatsamordnare Västra Götalandsregionen, och Svante Sjöstedt, Klimat- och energistrateg Länsstyrelsen Västra Götalands län, avrundade med att berätta om arbetet med Klimat 2030 – Västra Götaland ställer om.

Förmiddagen avslutades med workshops i två spår där cirkulär omställning fortsatte att diskuteras. Adrian Zethreaus, projektledare vid Science Park Borås, introducerade det fortsatta samtalet genom en presentation av ett antal projekt inom cirkulär ekonomi som pågår vid Science Park Borås.

Repamera prisades för sitt bidrag till hållbar konsumtion

Som fortsättning på dagen delades utmärkelsen Den hållbara konsumentens dag ut under en prisceremoni i DO-tank Center. Science Park Borås uppmärksammar varje år en aktör som gjort mycket för att nå en mer hållbar konsumtion. Utmärkelsen inrättades 2019 som en motvikt till Black Friday och den ohållbara konsumtionshetsen.

I år uppmärksammades företaget Repamera, som representerades av grundaren Henning Gillberg, för sitt arbete med lagning och måttanpassning av kläder, skor och väskor genom en nätbaserad tjänst som gör det enkelt för kunden att förlänga livslängden på sina ägodelar.

Repamera tilldelas utmärkelsen med motiveringen: Med hantverksskicklighet, kvalitet och hög tillgänglighet gör Repamera det möjligt för konsumenter att förlänga livslängden på textil. Repamera inspirerar genom goda affärer fler att göra normförflyttning från linjärt till cirkulärt beteende.

– Jag känner mig ärad att få utmärkelsen på Den hållbara konsumentens dag. Det känns som en jordnära utmärkelse där ni verkligen övervägt vem som ska få motta priset och det gör mig väldigt glad, säger Henning Gillberg, grundare av Repamera och fortsätter:

– Cirkulär konsumtion och att konsumera reparation borde vara det normala. När det kommer till cyklar eller bilar så är reparation helt naturligt, men där är vi inte än när det kommer till kläder. Genom Repamera vill vi förenkla för kunden att laga sina kläder istället för att kassera dem.

Birgitta Losman, hållbarhetsstrateg vid Science Park Borås och Högskolan i Borås fortsätter:

–Som motvikt till Black Friday vill vi vid Science Park Borås uppmärksamma en aktör som bidragit till en mer hållbar konsumtion. Årets pristagare har verkligen visat att det går att göra goda affärer samtidigt som det blir lätt för konsumenten att förlänga livslängden på både kläder och skor.

Vandringspriset är en t-shirt från ett överskottslager förärad med Hennings, samt tidigare vinnares, namn tryckt i Science Park Borås innovationsmiljö DO-tank Center. Under eventet hölls också en inspirationsföreläsning av Henning där han berättade om sin resa med Repamera och Circular Monday.

Text: Lisa Dohlnér Lundwall
Foto: Vasilios Bartziokas

Utmaningar inom textil- och modeproduktion, forskningens roll, politikens inverkan och resultaten från Big DO Design Hackathon. Det var några av de ämnen som stod på agendan när International Summit 2021 Big DO Design Hackathon gick av stapeln den 26 oktober i DO-tank Center vid Science Park Borås. Den digitala konferensen sågs av över 300 tittare världen över och anordnades av den nationella plattformen för hållbart mode och hållbara textilier – Textile & Fashion 2030.

Bland talarna syntes inte bara representanter från UNDP, Patagonia och Fjällräven, utan också välkända namn som Håkan Juholt och Alice Bah Kuhnke. Tillsammans delade de med sig av sina erfarenheter och reflekterade över begreppet “mindset growth”, hur det går att bryta invanda mönster och tankesätt genom att utforska såväl kulturella som nya perspektiv.

Syftet med konferensen var dels att uppmuntra företag att utmana sig själva men också att fånga upp stora frågeställningar och identifiera lösningar för att minska klimatavtrycket, förklarar Susanne Nejderås, plattformsledare för Textile & Fashion 2030.

Panelsamtal med Susanne Nejderås, Jonas Larsson, Annegret Affolderbach och Catarina Rolfsdotter-Jansson.

– Konferensen arrangerades som en del av regeringsuppdraget Textile & Fashion 2030 för att inspirera företag och öka insikten bland beslutsfattare om utmaningarna men också möjligheterna när det gäller hållbarhet inom textil- och modeindustrin. Genom konferensen ville vi också dela med oss av vår kultur som innebär mod att prova nya saker, där misstag ses som något positivt och som driver processen framåt mot önskvärda mål, säger Susanne Nejderås och fortsätter:

– Textil- och modeindustrin är en av de industrier som påverkar världen mest negativt. Produktionsprocessen, såsom färgning och beredning, står för majoriteten av klimatproblematiken i den textila värdekedjan. Parisavtalet och att uppfylla klimatmålen är en utmaning. Tiden är knapp vilket innebär att vi måste agera nu och vi måste göra det tillsammans.

Frågeställningar knutna till hackathon

Med utgångspunkt i Big DO Design Hackathon, samlade representanter från Textile & Fashion 2030 en rad olika företag, designers och innovatörer från Sverige, USA och Sydafrika under första hälften av 2021. Tillsammans fick deltagarna i uppgift att skapa egna designkoncept utifrån några av FN:s globala hållbarhetsmål, där resultaten senare skulle visas på konferensen.

Det var bland annat innovationsmiljön DO-tank Center, där konferensen också ägde rum, tillsammans med forskare och experter från bland annat Textilhögskolan som möjliggjorde att idéer, koncept och prototyper kunde utvecklas.

Moderator Catarina Rolfsdotter-Jansson med ullhattar som skapats under Big DO Design Hackathon.

Jonas Larsson, lektor vid Textilhögskolan och en av projektledarna för Big DO, var med under processen och handledde flertalet av deltagarna.

– Genom att vi sammanförde människor från olika platser i världen med olika kultur, gav det en hel del nya perspektiv på de utmaningar textil- och modeindustrin står inför. Tillsammans skapade vi cirkulära koncept som adresserar dessa utmaningar och som vi hoppas inspirerar folk i branschen, politiker och konsumenter att agera för att hålla oss inom de planetära gränserna, säger Jonas Larsson och fortsätter:

– Det är väldigt roligt att uppleva engagemanget för hållbarhetsfrågor hos deltagarna och att följa utvecklingen i mötet mellan människor, material och maskiner. Under konferensen märkte vi att de nya koncepten som kommit ifrån Big DO Design Hackathon, öppnade upp för möjligheten att anta nya utmaningar och ställa nya frågor.

En av de elva aktörerna som deltog i Big DO, och som presenterade sitt resultat under konferensen var Studio Heijne.

– Det har varit berikande att vara en del av Big DO och att vara omgiven av öppensinnade, kreativa människor som tillsammans får innovation att hända, säger Studio Heijnes grundare Wendy Heijne.

Wendy Heijne från Studio Heijne.

– Innovationer uppstår inte av sig själva. Det krävs en öppen miljö där människor med olika bakgrunder och från olika kulturer kan mötas och öppet utbyta idéer. Vi kommer fortsätta detta samarbetet och ta med oss vilken enastående och unik resa det varit. Med fortsatt vidgade perspektiv och ett globalt och inkluderat arbetssätt är detta starten på något som är ännu större och som leder oss framåt mot en bättre och hållbar värld, avslutar Susanne Nejderås.

Läs mer

Se konferensen i efterhand här!

Se resultaten från Big DO Design Hackathon här!

Se alla deltagare och talare här!

Text och foto: Vasilios Bartziokas

Anna Lidström, konstnärlig ledare för Re:textile på Science Park Borås och doktorand på Textilhögskolan, har tilldelats pris för sitt stora engagemang för re-make från återvunna plagg och hållbar textil under Stockholm Fashion Week.

– Jag är hedrad och väldigt glad. Jag har jobbat med hållbart mode och då främst re-design under många år. Att få detta pris ser jag som ett kvitto på allt arbete jag lagt ned. Det har ju skett en enorm utveckling inom detta designområde under senare år och det är otroligt spännande att få fortsätta att utveckla ämnet genom både forskning och olika typer av samarbeten med modebranschen, säger hon.

Ur motiveringen:

Anna Lidström arbetar, genom sin konstnärliga forskning och genom sitt bolag Another studio, för att göra hållbart mode både inkluderande och inspirerande. Som designer och forskare lär hon ut genom att själv göra och hon brinner för att utforska och analysera den estetiska potentialen i klädavfall. Hon fyndar på loppisar och second hand-butiker och designar om plagg på ett roligt och opretentiöst sätt med energi och humor.

Hon fick pris i kategorin ”Innovation Driver Influencer Award”. Priset delades ut av Boozt.com som genom detta vill hylla innovativt och kreativt nordiskt mode och design.

Läs mer på Stockholm Fashion Weeks webbsida

Text: Solveig Klug
Foto: Privat

Nya upplevelser för kunden och möjligheter till nya affärsmodeller, det öppnar innovationsprojektet Connect Me för. Genom att sätta interaktiva taggar i plaggen går det att koppla dem både till spårning av produktionsflödet och till olika slags tjänster.

Modebranschen står inför enorma utmaningar när det gäller hållbarhet och att hitta nya typer av intäktskällor. Vägen dit kräver att modeindustrin digitaliseras genom hela ekosystemet, från råvaruproducent till slutkonsument. Kärnan i projektet är att få till ett cirkulärt förhållningssätt till produktion och konsumtion.

Ett av delprojekten inom Connect Me har genomförts vid Science Park Borås och Textilhögskolan, tillsammans med ett antal modeföretag som nappat på idén med att förse plagg med en så kallad NFC-tagg (Near Field Communication – avläsning av taggen utan direktkontakt med läsare).

Flera olika kompetenser har koppats till projektet.

Koppling mellan plagg och digital plattform

Mathias Bräck, innovationstekniker vid Science Park Borås, har arbetat med att utveckla taggen:

– Vi har samverkat med företag kring nyttjandet av NFC-teknik inom framtida affärer. För att få den ekonomiska kalkylen att gå ihop i en cirkulär affärsmodell, där plaggen ofta är ganska kostsamma att producera då de ska leva länge eller ha en modulär design, behövs flera alternativa intäktskällor – förutsatt att kunden inte är beredd att ta hela kostnaden. Då kan NFC-tekniken vara en möjliggörare genom att fungera som koppling mellan det fysiska plagget och en digital plattform. Genom att uppmuntra kunden att återkommande skanna sina plagg i olika situationer, kan detta generera data som kan vara ett värde för producenten, förklarar han.

Taggen kan också underlätta för kunder, som inte är på samma fysiska plats, att på ett lätt sätt utbyta information om plagget. Exempel på detta kan vara hur många tidigare ägare plagget har haft, bilder på plagget genom hela sin livslängd tills nu, materialinnehåll eller intressant och värdehöjande historik.

Tillhörande webbapplikation

Ett annat delprojekt har handlat om att utveckla en webbapplikation med tillhörande backend-logik. För detta arbete står Björn Dahlstrand, systemutvecklare vid Högskolan i Borås. Han har jobbat med mjukvaruimplementering, främst inom ett annat projekt vid Science Park Borås, Lånegarderoben, som just nu är under utveckling och dockar in i projektet Connect Me. Där ska taggningen hjälpa till att hålla reda på utlåning och återlämning av plagg.

De kollektioner som ingår i projektet Connect Me visar att klädesplagg kan leverera upplevelser och intäkter under plaggets hela livslängd och därigenom hjälpa modebranschen att utvecklas till en hållbar upplevelsebaserad industri.

Underlättar automatisering av hantering

Jonas Larsson, lektor och forskare inom Textilt Management med fokus på digitala system för lokal produktion och kundanpassning av kläder och hållbarhet inom sko- och modeindustrin kommenterar:

– På grund av det textila materialets fysiska egenskaper låter helautomatisering av till exempel konfektionering att vänta på sig. Dock kan vi redan nu genom att tagga textila produkter underlätta automatisering av hanteringen av produkterna i andra sammanhang, exempelvis i distributionsflöden, i butik, i användarfasen hos bäraren där kläderna kan säga till när de inte använts på ett tag eller i återvinnings- och återanvändningsprocesser. På så sätt kan produkterna användas längre och slöseriet med naturresurser kan minska.

Jonas Larsson har tillsammans med projektgruppen kartlagt en ”state of the art”-matris, där man ser över möjliga taggningstekniker i relation till material, produkt och informationsdimension. Matrisen skapar också en förståelse för taggningstekniker utifrån tillämpning. Det är en modell som skapar en större förståelse gällande teknik respektive funktion.

– Kartläggningen i projektet har skapat nya förutsättningar för branschen och riktar vidare möjligheter vad taggade plagg kan skapa för mervärde för verksamheter, både gällande produkt och affärsmodell. Science Park Borås ser fortsatt taggningstekniker och spårbarhet som ett viktigt område inom cirkulär ekonomi att arbeta vidare med tillsammans med företag i framtida projekt, säger Marie Widén, projektledare vid Science Park Borås.

Utvecklat tech-pack

Ett av företagen som deltagit i projektet är XV Production i Borås.

– Vår roll har varit att hjälpa till att lösa de tekniska processerna för att underlätta för en sömnadsoperatör eller ett produktionsteam. Vi har gjort olika beskrivningar av hur man kan placera NFC-taggar på ett så smart sätt som möjligt med en bra konstruktion, både med hänsyn till hur man använder plagget och i sömnaden i produktionsprocessen, säger Evelina Ingvarsson som jobbar med profilering och koncept på företaget.

– Vi har utvecklat ett så kallat tech-pack, ett dokument som innehåller de tekniska beskrivningarna som är till för att underlätta informationsflödet mellan designer/beställare och produktionsteam/sömnadsoperatör. Ett tech-pack kan innehålla allt från material, tillbehör, mått och beskrivning på hur en produkt konstrueras.

Vad betyder samarbetet med Science Park Borås?

– Vi tycker att all forskning som Science Park Borås gör är väldigt intressant, och att få vara en del av detta betyder otroligt mycket för oss då vi vill vara i framkant inom textil- och modebranschen. Vi tyckte det var ett super kul projekt och hade gärna utvecklat tech-packen ännu mer och få in det i olika scenarier och branscher, säger hon.

Läs mer

Om Connect Me:

Syftet med projektet har varit att undersöka förutsättningar för att kunna implementera och kommersialisera taggningsteknik inom textil och mode, så kallade ”uppkopplade kollektioner” och se över förutsättningar för denna teknik inom textil och mode, identifiera kunskapsluckor kopplade till industrikrav och användande, vilket behövs för framtida utveckling.

Målet har varit att skapa ett underlag för aktörer inom textil- och modebranschen och visa hur taggningsteknik kan skapa möjligheter för cirkulära system. Under projektets gång har företag bjudits in till olika workshoppar för att få inblick i hur NFC-taggning kan användas.

Om ID-taggning av plagg:

NFC-tagg/NFC-chip: NFC står för ”Near Field Communication”. NFC-taggen kan kommunicera enbart med närhet, den behöver alltså ingen beröring.

• Taggningen skapar en unik koppling mellan ett fysiskt plagg och en digital story (där den unika identifikationen kan skyddas genom kryptering och lösenord).
• Taggen som fästs på plagget kan, förutom att bära en unik identitet, även användas mot konsument som informationsbärare. Exempelvis länka till en specifik webbplats.
• Taggen kan bära information från konsument som exempelvis triggar ett särskilt logistiskt flöde vid returer (exempelvis vid tvätt och reparation med mera).
• En NFC-tagg kan återanvändas, och har en livslängd på tio år och cirka 100 000 läs/skrivoperationer.
• En NFC-tagg lämpar sig bäst då man nyttjar NFC-teknikens särskilda egenskaper (som exempelvis möjlighet för kunden själv att läsa/skriva information). Annars fungerar exempelvis ett enkelt tryckt serienummer lika väl och är en mindre miljöbelastning.

Prototyper framtagna med tech-packs har ställts ut i DO-tank center på Science Park Borås för allmänheten. För att få tillgång till material, går det att ställa förfrågan till Marie Widén på Science Park Borås.

Projektet Connect Me har genomförts vid Science Park Borås i samarbete med branschorganisationen Swedish Fashion Council under perioden 2018-10-31– 2021-03-31 och har finansierats av Vinnova.

Text: Solveig Klug
Foto: Science Park Borås / Privat

Ett plagg som läser av omgivningen, överför den till ett speciellt språk och kommunicerar informationen till användaren med vibrationer. Det är det fantastiska resultatet av forskningsprojektet SUITCEYES och kan användas av exempelvis personer med dövblindhet.

I början på 2018 startade ett mycket intressant EU-projekt – koordinerat från Högskolan i Borås. Forskarna skulle ta fram ett plagg som skulle fungera som en kommunikativ kontaktyta för personer med dövblindhet.

– För en person som inte kan se och inte höra något blir vardagslivet utmanande i vårt samhälle. Vi ville sammanföra kunskap från lärosäten och företag i Europa med olika expertis för att bidra med ett tekniskt hjälpmedel för ökad självständighet och uppfattning av omgivningen, säger Nasrine Olson, projektkoordinator för SUITCEYES samt universitetslektor inom biblioteks- och informationsvetenskap vid Högskolan i Borås.

Tre och ett halvt år senare är det dags att avsluta projektet. Nasrine Olson känner sig både jäktad och förväntansfull. Det är bara någon vecka kvar till det att projektet ska redovisas för och utvärderas av EU-kommissionen och det är många framgångsrika delar av projektet som ska visas upp.

Algoritmer som känner igen

Det finns både kameror och sensorer integrerade i plagget som läser av omgivningen. Forskarna har skapat algoritmer som med hjälp av kameran kan känna av och känna igen ansikten, objekt, avstånd och scener. Sedan översätts detta till haptisk kommunikation: Vibrationer på kroppen hos den som bär plagget.

– Till exempel kan systemet berätta att du är i köket, det finns fem personer i rummet och två av dem är kända för dig. Systemet kan nu även känna igen om någon har ansiktsmask, med anledning av coronasituationen, berättar Nasrine Olson.

– Det går också att ställa frågor till systemet som ”var är min mobil”. Då kan plagget guida personen för att kunna söka av rummet – den ber dig till exempel att gå framåt eller till vänster. Men det kan också minnas och berätta ”att senast du hade den var den i sovrummet”, fortsätter hon.

Program för haptogram

Nasrine Olson berättar om innovationen ”haptogram”, ett mönster som bär på en innebörd (t.ex. glad, kopp, rum) och som skapas genom att aktivera ”vibro-taktila” aktuatorer – små elektroniska enheter som vibrerar. Det är med hjälp av haptogrammen som betydelsefulla meddelanden formas och förmedlas till den som bär plagget.

Haptogrammen kommuniceras med de ”vibro-taktila” aktuatorerna som är organiserade i ett rutnät av rader och kolumner i plagget – dessa kan vibrera i sekvenser eller samtidigt. Varje haptogram är unikt med sitt egna mönster: Ordningen och antalet noder involverade, intensiteten i vibrationen och antalet gånger varje nod aktiveras. Aktuatorerna är integrerade i textilen och går att koppla till olika delar på kroppen – rygg, skuldror, axlar, över- och underarmar, midja och över- och underben. Teoretiskt finns ingen begränsning på hur stort rutnät som kan användas, men det största som använts i projektet är 96 aktuatorer.

– Vi har skapat flera olika varianter av hårdvaror och även mjukvara som gör att det går att programmera in mönstret och dess betydelse via en skärm, till exempel en läsplatta. Detta bildar sedan ett bibliotek av haptogram som motsvarar ord som t.ex. glad, ledsen, ett, två, tre och så vidare.

Tekniken går också att använda för tolkar. En tolk kan teckna på läsplattan istället för direkt på kroppen så som det görs i dag. Tolken kan skriva in exempelvis ”alla skrattar” och detta kan kommuniceras med haptogram via plagget till en eller flera olika personer samtidigt. Dessa behöver heller inte befinna sig i samma rum som tolken, under testningen var användarna till och med placerade i olika länder.

Dessutom finns det i systemet prototyper på spel tänkta att användas dels för att lära sig tekniken men också som underhållning. Användaren kan också programmera egna haptogram.

Allt integrerat i ett plagg

Det har också ingått forskare från Smart Textiles, vid Science Park Borås vid Högskolan i Borås, i projektet för att arbeta med att integrera tekniken i textil, eftersom vi människor i stort sett alltid har tyg mot våra kroppar. Detta har resulterat i flera olika prototyper. De nuvarande variationerna inkluderar ett antal västar från helt justerbara (utformade för experimentändamål och som passar olika storlekar och kroppsformer hos deltagarna) till en skräddarsydd väst (utformad för att passa en specifik användare). Det finns också klänningar för att visa potentialen för att skapa estetiskt tilltalande fashionabla kläder som samtidigt kan rymma sofistikerade tekniska komponenter. Förutom dessa finns det ett annat bärbart plagg med multi-paneler som är avsett för förmedling av semantiskt innehåll till olika kroppsdelar. Inte alla versioner är utformade som kläder, till exempel är en version kallad ”chairable” utformad för att monteras på baksidan av en typisk kontorsstol för att förmedla meddelanden till den som sitter i stolen.

– Liksom alla andra aspekter av livet har pandemin också påverkat genomförandet av vårt projekt på olika fronter. SUITCEYES är till sin natur ett användarcentrerat innovationsprojekt och därför är tillgången till både användare och tekniska komponenter kärnan i projektet. Tillgången till båda dessa har påverkats kraftigt på grund av covid-19. Trots de utmaningar som vi mött är vi glada att se en stark avslutning på projektet, berättar Nasrine Olson.

Många idéer för framtiden

För några veckor sedan hade projektet ett slutsymposium. Det var över 400 deltagare från 39 länder, bland annat från organisationer och företag som skulle kunna vara intresserade av att kommersialisera produkten.

– Det vi har tagit fram är prototyper. Det är långt kvar tills det här finns till försäljning. Men intresset finns även om marknaden är liten och vi kommer att fortsätta att samarbeta via de nätverk vi har byggt upp, säger hon.

– Alla artiklar och forskningsresultat är öppna för andra forskare att bygga vidare på. Vi har också ansökt om medel till nya projekt som vi hoppas få beviljade. Så även om projektet nu avslutas så fortsätter vi att jobba vidare med våra idéer, avslutar Nasrine Olson.

Läs mer

Se video om projektet på Youtube

Läs mer på projektets webbsida

Nasrine Olsons forskarprofil

Nils-Krister Perssons forskarprofil (medverkande från Smart Textiles)

Text: Anna kjellsson
Foto: LightHouse for the Blind and Visually Impaired

Publicerat: 2021-08-25