Banbrytande Smart Textiles forskning i tidsskriften Science Advances

I framtiden skulle textila muskler kunna göra dig starkare. Forskarna Nils-Krister Persson från Smart Textiles, Högskolan i Borås och Edwin Jager, Linköpings Universitet, har gett vanligt tyg förmåga att dra ihop sig likt muskelfibrer genom att belägga textil med ett elektroaktivt material. Teknologin öppnar upp nya möjligheter att designa ”textila muskler” som exempelvis skulle kunna byggas in i kläder och göra det lättare för funktionsnedsatta personer att röra sig. Studien har nyligen publicerats i tidskriften Science Advances.

Utvecklingen av robotik och proteser har gått snabbt framåt tack vare teknologiska genombrott. Till exempel utvecklas anordningar som fungerar som ett slags yttre skelett och muskler, så kallade exoskelett, som kan förstärka människans egen förmåga.

– Det har gjorts enorma och imponerande framsteg inom utvecklingen av exoskelett, som ger funktionsnedsatta personer möjligheter att gå igen. Men de är klumpiga och styva. Vår dröm är att i framtiden ha exoskelett som mer liknar klädesplagg, exempelvis ”running tights” som man kan bära under sina vanliga kläder, för att göra det lättare att gå när man blir äldre eller svagare av någon anledning, säger Edwin Jager, universitetslektor vid Biosensorer och bioelektronik vid Linköpings universitet.

Dagens exoskelett får kraft genom att de drivs av motorer eller tryckluftssystem. I den aktuella studien har forskarna i stället utnyttjat de fördelar som finns med lätta, smidiga tyger och utvecklat vad man kan kalla textila muskler. Forskarna har använt tyg, som kan massproduceras industriellt, och belagt det med ett elektroaktivt material. Det är genom denna speciella beläggning som själva kraften i de textila musklerna uppstår. När en svag spänning appliceras till tyget ändrar det elektroaktiva materialet volym och garnet eller trådarna ändrar sin dimension vilket gör att kraft uppstår. Tygets egenskaper styrs av hur väven eller stickningen är uppbyggd. Det kan forskarna dra nytta av, beroende på hur tyget är tänkt att användas.

– Vi kan designa tyget så att det kan producera mycket kraft, exempelvis genom att väva. Då får vi samma förändring av tyget som i den enstaka tråden, men på samma sätt som i våra muskler blir kraftutväxlingen mycket högre när trådarna parallellkopplas i väven. Eller så kan vi använda en extremt töjbar stickning för att öka den effektiva förlängningen, säger Nils-Krister Persson, docent vid Smart Textiles, Textilhögskolan, Högskolan i Borås.

I den aktuella forskningsartikeln visar forskarna att de textila musklerna kan användas i en enkel robotanordning för att lyfta en liten tyngd. Forskarna bakom studien menar att teknologin är ett helt nytt sätt att designa och tillverka anordningar som likt motorer och biologiska muskler utövar kraft, så kallade aktuatorer. Ännu är kraften som utvecklas liten men potentialen är stor.

– För det första kan vårt tillvägagångsätt göra det möjligt att på sikt tillverka aktuatorer med befintliga teknologier för textilproduktion på ett enkelt och förhoppningsvis prisvärt sätt. Men ännu mer intressant är att detta ger oss nya möjliga tillämpningar, exempelvis att i framtiden integrera textila muskler i klädesplagg, säger Edwin Jager.

Textilen har tagits fram inom Smart Textiles Prototype Factory med hjälp av duktiga tekniker i Textilhögskolans fullskalelaboratorium.

– Det är roligt att Prototype Factory projekt har lett till sådana här intressanta resultat. Detta visar prov på att en idé kan leda till något stort om det finns rätt sorts förutsättningar. avslutar Nils-Krister Persson.

Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Carl Tryggers stiftelse, Vetenskapsrådet, Smart Textiles-initiativet (VINNOVA), European Scientific Network for Artificial Muscles och EU:s sjunde ramprogram FP7.

Publikation: Knitting and weaving artificial muscles, Ali Maziz, Alessandro Concas, Alexandre Khaldi, Jonas Stålhand, Nils-Krister Persson, Edwin W.H. Jager, Science Advances, publicerad online 25 januari 2017, doi: 10.1126/sciadv.1600327

Läs artikeln online på Science Advances hemsida

Stillbilder: Thor Balkhed, Linköpings universitet
Video, redigering och musik: Filip Asphäll, Högskolan i Borås